Aktuellt, konst och politik
Utställningen öppnades av Karl-Petter Thorvaldsson, förbundsordförande i ABF och precis nyutnämnd LO-ordf. och Thomas Millroth berättade om konstnärerna. Ella Tillemas punkband spelade på vernissagen. En katalog med förord av Bengt Göransson och med text av Thomas Millroth producerades till utställningen. Utställningen avslutades den 2 september av Bengt Göransson.
Det har funnits en tradition där konst engagerat sig i omvärlden. Ofta ganska påtagligt och direkt. Naturligtvis tänker jag på Albin Amelin och hans generation. Det ämnet är ju så ofta visat och framfört att det inte längre väcker uppmärksamhet. I dag vill många anse detta vara historia, kanske särskilt de som intresserar sig för den yngsta generationen konstnärer. Huvudleden i dagens konst ser helt annorlunda ut, men det finns som alltid andra vägar här.
Idén är att visa, att det engagemanget ännu existerar, också bland de allra yngsta konstnärerna. Naturligtvis ser deras uttryck annorlunda ut än de gjorde för ett halvsekel sedan. Teknikerna skiljer sig också åt. Även om måleriet kommer att dominera utställningen, finns här bronsskulpturer, film, foto, datautskrifter.
Denna utställning görs med utgångspunkt från den plats där den äger rum, Ljungbergmuseet. Temat kunde ju inte vara bättre med tanke på Sven Ljungberg och Ann Margret Dahlquist Ljungberg. De finns på plats och vi behöver inte låna in så värst mycket. Istället har vi två konstnärer med breda konstnärskap i en skildrande tradition, där det starka engagemanget har varit framträdande.
Sven Ljungberg var ju inte minst känd för sitt starka engagemang i den lokala politiken. Hans nidbilder av den fullkomliga maktens företrädare är närmast medeltida i sin intensitet. Han har ju förvisso också gripit tillbaka på historiska ämnen i sina träsnitt med samma expressiva hetta, exempelvis i Roma Bruccia, en svit som redan sitter uppe och som finns i bokform. Ljungberg ägde även en debattörs fruktansvärda hetta, när han gisslade det korrupta tillvägagångssättet kring Riksbankstävlingen. Av Ljungberg kommer visas målningar som angriper den huvudlösa kommunala ledningen.
Ann Margret Dahlquist Ljungberg är ju känd för sina teckningar. Hon var mycket tidigt ute, antagligen före Rachel Carson, att peka på miljökatastrofen. Dessutom har hon ägnat mycket bilder och utställning åt kärnkraft och kärnvapen. Barnen i Stenen och Homo Atomicus är två av hennes mest kända bildsviter och böcker.
Sven Ljungberg och Ann Margret Dahlquist Ljungberg är de äldre kolleger och valfrändskaper, som de unga konstnärerna anknyter till. I flera fall är valet av engagemang en självklar koppling.
Lars Andreas Tovey Kristiansen examinerades från Malmö Konsthögskola för ett år sedan. Under sin studietid deltog han i ett projekt i det i arbetarrörelsen anrika Folkets Park i Malmö. Hans bidrag var att resa ett monument över den tidiga arbetarrörelsen, där han använt den form som uppstod i skrovet på strejkbrytarfartyget Amaltea, då det sprängdes. Det restes just invid de lokaler där de unga arbetarna träffades och diskuterade politik. Denna skulptur skulle kunna resas utanför Ljungbergmuseet. Tovey Kristiansens examensarbete är mycket intressant i detta sammanhang, eftersom han tog upp frågan om kärnkraft. Här finns en mycket naturlig koppling till Ann Margret Dahlquist Ljungbergs verk. Tovey Kristiansen tog sig alltså in på Tjernobylområdet, riggade en kamera på ett tak och filmade de sovjetryska husen à la miljonprogram, nu helt erövrade av naturen. Träden är uppvuxna, och fåglarna sjunger, det är alldeles stilla i den övergivna staden. Den videon är skakande trots att inget rör sig framför den stilla kameran. Vidare fotograferade han den övergivna staden, nöjesfältet, folkets hus etc. Det intressanta var hur strålningen förändrade hans foton i olika färger. Den fotosviten är en gripande skildring av katastrofen. Samtidigt är ju Tovey Kristiansens verk en civilisationskritik, en tankeställare om den tillväxt och den optimism som knöts till kärnkraften, inte minst i Sovjetunionen.
Celie Eklund examinerades förra året från Malmö konsthögskola. Under studierna var hon utbytesstudent på Västbanken. Hon är målare i en fantastisk rörlig kolorism. Hon har alltså målat scener från Västbanken, demonstrationer, snappat upp kommandoord från de israeliska soldaterna. Det är inga våldsamma bilder, mer stilla lyriska skildringar från Palestina, som tar ställning. I filmsalen kan vi också visa hennes film, där hon lyckades få en intervju med Leila Khaled, som talar om dagens situation och är ganska hoppfull. Eklund kommer visa sin film i filmsalen. Hon har ett djupt utrikespolitiskt engagemang, som hon bär fram i en flödande realistisk stil förstärkt av en viss naivism. En strålande målare som fortsätter den tradition som odlats tidigare i Konstnärer för fred och gruppen kring Mänsklighet.
Hanna Sjöstrand examinerades från Malmö konsthögskola för två år sedan. Hon har fokuserat svensk vapenexport bland annat. Hon är målare, jobbar i en bred realistisk stil med mycket ljus. Också hon finns i en fin svensk realistisk tradition. Hennes genombrottsverk var en lång svit målningar hon gjorde utomhus, då hon vandrade runt Bofors avspärrade anläggning. På staketet sitter gula förbudsskyltar, här får man inte avbilda eller fotografera. Sjöstrand målade varje bit av staketet och gräset framför, men stannade penseln inför de anläggningar hon såg innanför, i stället målade hon mycket naturalistiskt av varje gul förbudsskylt. Det blir en satirisk blandning av utomhusmåleri och drift med Bofors. I hennes senaste målningar låter hon vapenindustrin gapa hotfullt åt oss, där hon målat rakt in i en bössmynning. Ytterst drivet, skickligt målat. Och jag vågar säga, i sin satiriska anda en ”släkting” till Sven Ljungberg.
Linnéa Carlsson examinerades från konsthögskolan i Malmö för två år sedan. Hon är skulptör, en av dessa unga som tagit upp gamla traditioner. Hon gjuter realistiska skulpturer i brons. Hon tar upp aktuella ämnen kring könsfrågor. En skulptur restes för ett tag sedan i Kristianstad, där hon avbildat den mytologiska kämpen och hjälten Herkules som en tvekönad varelse: Herculine. Hon har gått vidare på det temat och använder sina skulpturer för att tydliggöra denna debatt om kön. I det verk hon kommer visa kombineras en ståtlig karolinerstövel, en muffins, som kan liknas vid ett bröst, och ett realistiskt skulpterat kön så som det ser ut på en del av befolkningen med dubbel könstillhörighet.
Ella Tillema examinerades från Malmö konsthögskola förra året. Hon excellerar som målare i en starkt realistisk mycket skicklig stil; den liknar på många vis Sven Ljungberg. Tillema gör ganska stora målningar som varierar miljökatastrof och snart sagt alla aktuella ämnen i dag. Hon gör också små häften som i bild och text kommenterar dagens borgerligt styrda samhälle, den senaste har hon kallat Dagens Industri. Hon har en intensiv satirisk angripande stil som ibland blir rasande. Då och då broderar hon även små tankespråk att hänga upp i hemmet. T ex: Välkommen till helvetet. Ja, om någon arbetar i Ljungbergs satiriska engagerade anda så är det hon. Här finns också mer stillsamma porträtt, mycket lyriska, där t ex en röd blomma ger ett slags tankeporträtt av den avbildade.
Ella Tillema kommer även uppträda med sin trio Uppgång och Fall på vernissagen, en ilsken uppgörelse med dagens samhälle.
Eftersom Ella Tillema gör små häften, fanzines, ansluter hon även till traditionen med böcker. En utställning i utställningen blir naturligtvis böcker av Sven Ljungberg, Ann Margret Dahlquist Ljungberg tillsammans med Tillema. Det passar bra att då även visa tryck ur böckerna, olika grafiska tekniker etc.
Tanken är förstås att alla dessa konstnärer utan vidare bjuder in till diskussion och eftertanke om aktuella frågor, utrikespolitik, Palestina, vapenexport, kärnkraft, kärnvapen, transsexuella och i största allmänhet förhållandet till makten och hur samhället ser ut i dag.
Att jag valt två grupper konstnärer är praktiskt och ger ett fokus. Det är ingen konsthistorisk utställning, utan den vill vara just aktuell, som anges i titeln. Å ena sidan ett starkt engagerat konstnärspar och å andra sidan en grupp konstnärer som alla utbildats tillsammans och känner varandra väl. Och de är alla lätta att ta till sig, underhållande, medryckande och direkta. Å andra sidan en grupp unga konstnärer, som känner varandra, och som arbetar medvetet med ett engagemang. Några av dem också i måleritradition som inkluderar Sven Ljungberg.
Det blir en utställning av ovanligt slag i dag där konst och engagemang knyts samman. Konstnärerna och deras teman kommer naturligtvis presenteras ordentligt i utställningen. Det är viktigt att ABF tar upp och diskuterar de ämnen som är så uppenbara på utställningen.
”Katalogen” kommer att utformas som en liten pocketbok, en kombination av konstbok och debattbok, där alla konstnärerna presenteras och själva ämnet för utställningen beskrivs i en inledande essä. Tanken är att den ska vara ett levande komplement till utställningen och den pedagogik och debatt och diskussion som ABF håller i.
Thomas Millroth
