Lördag den 10 september öppnade kommunalrådet Ann-Charlotte Wiesel utställningen med Ljungbymotiv av Sven Ljungberg(1913-2010) och Sigge Ljungberg(1906-1979). En utställning som lockat stor publik till museet och isynnerhet många Ljungbybor, som besökt museet för första gången!
Omvandlingen av bebyggelsen i Ljungby, som tog fart på 1960-talet, är inte unik utan typisk för alla svenska städer. Unikt är däremot att Ljungbys utveckling i över 70 år har skildrats i måleri av två framstående konstnärer. Unikt inte bara som dokumentation och konstskatt, utan därför att båda även tog aktiv del i skeendet och kunde ibland påverka händelseförloppet. Sigge högst påtagligt som egensinnig och färgsäker målarmästare.
Bådas konstnärliga drivkraft var ändå alltid kärleken till måleriet, att det var så jävla roligt att måla. En glädje som syns även i de mest kritiska målningarna ofta fulla av humoristiska inslag. Man kan också ana en försiktig framtidstro i skildringen av det nya, i byggandet. Förändringen i sig är inte av ondo bara den sker med kunskap och respekt för människan. Det är med respekt, värme och humor som de också gestaltar och berättar om sina många mänskliga modeller.
Verken kan ses som ett facit över 75 års stadsförvandling. Med skrämmande tydlighet ser vi vilka miljöer som förlorats och ofta gått förlorade pga. okunskap och tillfälliga trender, sällan av nödvändighet. Detta borde stämma till eftertanke för våra politiker och planerare!
