mina fåglar

Lördagen den 9 april inviger Jonas Ljungberg, professor i ekonomisk historia, utställningen Mina fåglar.
Vernissagen blev en succé med fullsatt museum!
Jonas Ljungbergs anförande:
Glad att vara här och få säga några ord om Per-Otto Siöströms märkliga och magnifika utställning. Glad att ni är här allihop och kan glädjas åt utställningen.
Ledsen att Per-Otto inte själv kan vara här och uppleva vernissagen – det är snart ett år sedan han gick bort. Men Per-Ottos ande är närvarande i fåglarna runt omkring oss och kanske plirar han på oss genom något av fågelögonen.

Konst ska inte behöva förklaras. Den talar till oss genom våra sinnen. Men all konst har en historia som kan berättas.

Per-Otto invigdes i fåglarnas liv av Lennart Williams, under många år Smålänningens redaktionssekreterare och granne med Siöströms i Angelstad. Williams visste var fåglarna höll till och kunde ta med en till platser där de kunde upplevas på nära håll. Jag blev själv kompis med Williams därför att jag rände på Smålänningens redaktion innan jag ens var tonåring. Och en gång klev jag upp mitt i natten och åkte med Williams och tidningens fotograf till skogarna norr om Ryssby, där vi inkrupna i granriskojor satt gömda och inväntade tjädertupparnas ankomst. Det hade inte börjat ljusna när vi hörde tupparna landa en efter en och sätta igång med sitt kluckande spel. Per-Otto hade Lennart Williams inpå knuten och kunde följa med på exkursioner runt den fågelrika Kösen. Fågelintresset och vänskapen följde dem båda två livet ut.

Per-Otto föddes i en konstintresserad familj och var omgiven av konst och konstnärer. Han medverkade i Ljungbergmuseets styrelse från 90-talet och till sin sista tid. Kanske påverkades Per-Otto särskilt av Falke Bang, en tidig dansk sommarsmålänning som stod familjen nära i ett halvsekel. Falke Bang beskrevs av tidningen Politikenskonstkritiker som ”en av fåglarnas finaste uttolkare bland danska bildkonstnärer.” Falke Bangs teckningar, grafik och små silverskulpturer av fåglar ställdes ut här i Ljungbergmuseet för styvt 20 år sedan. En utställning som Per-Otto var med och arrangerade – arrangemang med trädstammar debuterade då.

Per-Otto kunde säkert både teckna och måla. Även dessa fåglar monterades länge lite i skymundan, ända tills de blev så många att bekantskapskretsen måste förstå att de inte var tillfälliga hopplock. Konstformenobjet trouvé – upphittade föremål – uppstod i början av förra seklet med utövare som Marcel Duchamp och Pablo Picasso. MOMA,moderna museet i New York, visade 1961 en stor utställning med titeln The Art of Assemblage – hopsamlandets konst, fastän man i utställningskatalogen skrev att titeln kunde vara Hopsamlandets konst, icke-konst och anti-konst. Detta var ett erkännande av att mycket som gjordes och görs inom genren var främst avsett att provocera betraktaren. Per-Ottos fåglar kan möjligen provocera någon som ogillar att man tänjer på gränserna. Men framförallt är de humoristiskt avväpnande genom att med enkla medel fånga personliga karaktärer i fågelgestalt. Fast det egentligen inte är mer än är hopplockade skogspinnar kan jag vara säker på att det inte bara är i mitt öga, som de ser ut som verkliga fåglar. Visst röjer Per-Ottos fåglar ett konstnärligt mästerskap hos den som sett möjligheten och monterat ihop dessa skogspinnar.

Att hopsamlandet blev den konstform som Per-Otto arbetade med är knappast någon tillfällighet. Vi som kände honom vet att han hade många strängar på sin lyra och att återbruk var ett signum för vad han företog sig, i smått såväl som i de större projekten från ”räddningen av Angelstad stationshus” till Dammhuset i Bolmen. Liksom återbruk har framtiden för sig kommer säkert Per-Ottos lekfulla fåglar att fortsätta glädja många, nu när det blivit offentliga! Med det är utställningen Mina fåglaröppnad!

Per Otto Siöström (1945–2021) var till professionen tandläkare och med nödvändighet skicklig med händerna. Detta tillsammans med en skarp konstnärlig blick utnyttjade han till fulländning när han skapade sina högst personliga fåglar. Utgångspunkten var alltid material från naturen. Material där han upptäckt en specifik detalj som han förstärkte eller förtydligade och på så sätt växte den ena fågeln efter den andra fram. Alla fåglar har sin egen karaktär och ofta med mycket humor. Många är nog ett slags självporträtt.
Per Otto var förtjust i Torsten Renqvist verk och i utställningen ser man ett tydligt konstnärligt släktskap och bättre kan det inte bli!
Tidigt talade jag med Per Otto om att vi borde göra en utställning. Han var länge mycket tveksam. ”Jag är ju tandläkare inte konstnär”. Då och då återkom samtalen till en utställning och så småningom mognade tanken att det nog inte var en dum idé. Dessvärre kom pandemin emellan och försenade alla utställningar, så debututställningen blir tyvärr även en minnesutställning.
Pontus Ljungberg april 2022