Utställningen med Sven Ljungbergs Ljungbymålningar öppnades av landshövding Lars-Åke Lagrell och kommunalrådet ClasGöran Carlsson.
Ljungby fyller 70 år som stad 2006 och Sven Ljungberg har följt och målat Ljungbys utveckling under hela denna tid. Detta är unikt, ingen annan konstnär har under så lång tid kunnat skildra, kommentera och ibland påverka en stads förvandling. Ljungbergmuseet uppmärksammar detta med utställningen Stad i förvandling och en nyutgåva av boken Ljungbergs Ljungby, en vacker konstbok som också kan fungera som en introduktion till utställningen. Ljungbergs Ljungby utkom på Bonniers 1968 och är Sven Ljungbergs debutbok som författare. Den blev en kritikersuccé och inledningen till Svens författarskap. Sven Ljungberg var särskilt intresserad av att i måleri och grafik återge hemstadens miljöer, hus och människor. Detta har under hans långa konstnärsgärning blivit en unik dokumentation av Ljungbys utveckling. Med Ljungby som exempel har det också blivit en skildring som visar den omvandling eller ofta vandalisering av svenska städer som tog fart i början av 1960-talet.
Boken utkom på Almlöfs förlag med stöd från Ljungby kommun. 1968 var situationen en annan, då drog kommunen tillbaka ett stöd när man inte fick granska korrektur i förväg!
Men boken är framförallt en kärleksförklaring till måleriet och Ljungby, om hur fantastiskt roligt Sven tycker det är att måla. En glädje som syns även i de mest kritiska målningarna. Det finns en framtidstro även i det nya, i byggandet. Förändringen i sig är inte av ondo bara den sker med kunskap och respekt för människan. Det är med denna respekt, värme och humor han också gestaltar och berättar om sina många mänskliga modeller.
Texten om miljöomvandlingen är allmängiltig och fortfarande aktuell, även om en stor medvetenhet och kunskap finns om de skador som den urskiljningslösa rivningen av våra stadskärnor vållat. Trots denna kunskap fortsätter man efter ungefär samma modernistiska planeringsprinciper att utarma städernas centrum. En bidragande orsak till detta är att stadsarkitektens ställning alltmer marginaliseras eller helt enkelt rationaliseras bort. Ljungby är tyvärr inget undantag. Ett samhälle behöver för att utvecklas i positiv riktning stimulerande miljöer med en arkitektur som tar hänsyn till alla människans behov. För detta krävs visioner och arkitekter som har en ledande och övergripande roll i hela planerings- och byggprocessen och inte bara är redskap åt allehanda byggherrar. Även konstnären borde ha en given plats vid gestaltningen av den byggda miljön. I boken ”Vi vet bäst”(Alba 1984) har Sven Ljungberg vidareutvecklat sina tankar om stadsplanering.