Sven Ljungbergs ateljé
Guidad visning av Sven Ljungbergs ateljé. Ibland finns möjlighet till spontanvisningar. Kostnad 20:- + entré till museet.
På vinden i det blå uthuset invid föräldrahemmet på Kungsgatan 27, inrättade Sven Ljungberg sin första ateljé 1937. Han var då 24 år. Tio år senare, efter studier och arbete som målarlärling åt sin far, flyttade han med fru och barn in i bottenvåningen på föräldrahemmet och ordnade en liten arbetsplats i sovrummet där han kunde skära trägravyrer om kvällarna.
År 1952 köpte han en granntomt där det tidigare legat en såg, och lät bygga en ateljé. Den fick tre höga fönster mot norr, som han tagit tillvara på efter vindsbranden i Kungshögsskolan 1951. Den långa arbetsbänken under fönstren snickrades ihop till invigningskalaset. Söderfasaden fick ett burspråk med fönster mot trädgården. I burspråket hade han sitt arbetsbord där många trägravyrer tillkommit. 1980 genomgick ateljén en stor ombyggnad. Den radioaktiva blåbetongen i ytterväggarna byttes då ut mot trä och tegel.
Inuti är ateljén stor och ljus med vitlaserad träpanel. Längs väggarna står målningarna travade. Strax innanför dörren till vänster står skåpen med teckningar och skisser intill en gammal sydskånsk golvklocka. I hörnet ett högt skåp. Där förvaras en del av gravyrstockarna. Resten finns i ateljékällaren, där tryckpressen stod (nu i museet).
Utmed den södra väggen i ateljén står en träsoffa med snidad rygg som kommer från det blå uthuset. Ovanför hänger de olika diplom Sven Ljungberg erhållit. Också ett tillstånd från polismyndigheten i Ljungby att ställa upp det blå ”målarhuset” i staden.
Ateljén var inte bara en arbetsplats för Sven utan även ett spännande ställe för oss barn att vara i under uppväxten. Efter skolan brukade vi antingen sitta där och rita eller spela pingis i källaren. Trädgården utanför var en bra plats att spela fotboll på, och det fanns goda plommon och äpplen att njuta av.
Far var noga med att hålla ordning i ateljén och brukade storstäda två gånger om året, träsnidandet och stora offentliga jobb stökade snabbt till det.
Med stigande ålder avtog hans städlust till förmån för att hinna skapa. Högarna med skisser, allehanda papper och verktyg växte. Men in i det sista hade han sin egen ordning och visste var det mesta fanns, även om han ofta klagade på att ”smådjävlarna” gömde undan saker och att halva livet gick åt till att leta…
För att ateljén nu ska kunna vara tillgänglig för visningar har vi försökt återskapa en känsla av hur den såg ut i början av 1990-talet.
Pontus Ljungberg
För att besöka ateljén kontakta museet!
