Fynbomålarna i Småland

Utställningen var ett samarbete mellan Johannes Larsen Museet i Kerteminde på Fyn och Ljungbergmuseet i Ljungby.

Med ”Fynbomalerne i Småland” fortsätter Ljungbergmuseet sitt samarbete med danska konstmuseer, denna gång med Johannes Larsen Museet i Kerteminde på Fyn. Fynbomålarna är en av Danmarks mest kända och omtyckta konstnärsgrupper. Gruppen bildades i slutet av 1800-talet och upphörde vid Johannes Larsens död 1961. Medlemmarna är betydande konstnärer, som haft nordisk betydelse och vars konst fortfarande har förmågan att beröra betraktaren. Gruppen är intressant även ur ett genusperspektiv, eftersom den inte bara består av fyra män utan också av tre kvinnor. Ovanligt vid denna tid då de flesta kvinnliga konstnärer fick ge upp sina karriärer för man och barn.

Fynbomålarna har dessutom en stark småländsk förankring med bakgrund i utvandringens tid under senare delen av 1800-talet, då över 50 danska familjer från Fyn bosatte sig i Ljungbytrakten. Fynbomålarna vistades långa tider på gården Båxhult några mil utanför Ljungby. Småland, skogen och jakten fick stor plats i deras konst (och Johannes Larsens småländska älgar pryder väggarna i Odense rådhus). Utställningen och katalogen fokuserar på detta något förbisedda kapitel i Fynbomålarnas historia och återknyter samtidigt den konstnärliga förbindelsen mellan Småland och Fyn. Allt detta beskriver museumsdirektör Erland Porsmose och Johannes Larsens sonson Jens Larsen levande och ingående i denna utställningskatalog.

En intressant iakttagelse i detta sammanhang är att Sven Ljungbergs far Elof i slutet av 1880-talet utbildade sig till yrkesmålare och hans läromästare var Gregers Jörgensen, utvandrad från Fyn och även utbildad vid Konstakademien i Köpenhamn. På lediga stunder kopierade Elof mästarens målningar. Men vi har ännu inte lyckats hitta några direkta kopplingar mellan Jörgensen och Fynbomålarna, men det är ändå en intressant anknytning mellan Fyn och Ljungbergmuseet!

Fynbomålarnas starka band till Småland gör det både angeläget och extra roligt för Ljungbergmuseet att som första svenska museum kunna visa denna speciella och intressanta utställning för en svensk publik. Vi vill därför rikta ett varmt tack till Johannes Larsen Museet och dess chef Erland Porsmose och Jens Larsen, som med stort engagemang möjliggjort detta.

Det är något särskilt med Fynbornas förhållande till Småland, en speciell estetisk dragning till kontrasten mellan det böljande, blåtonade öppna fjordlandskapet och det djupa, mörka gröna skogslandskapet. Omkring 1870, när både Danmarks och Sveriges historia präglades av utvandringen till Amerika, blev detta tydligt. Välkänd är utvandringen från de fattiga svenska skogsgårdarna och mästerligt beskrivet av Vilhelm Moberg. Men många var de som inte hade råd med den långa resan till Amerika, för dem blev Danmark ett alternativ- ”fattigmans Amerika”.

Däremot är det mindre känt att de många tomma småländska skogsgårdarna tilldrog sig många unga danska lantbrukarfamiljers intresse, som här kunde uppfylla drömmen om en egen gård för en bråkdel av priset. Det hårda stenfyllda arbetet avskräckte inte.
Under perioden 1866-1880 bosatte sig 125 danska familjer i Småland varav 52 från Fyn. En småländsk fastighetsmäklare reste runt på Fyn och värvade kunder. Kertemindeområdet var centrum för den fynska utvandringen till Småland och de flesta hamnade i Ljungbyregionen.
Lantbruksmöjligheten var huvudsaken, men några såg framtiden i skogsbruk och timmerproduktion. De rika möjligheterna till jakt lockade de som hade bättre ekonomiska förutsättningar.

Wilhelm Dinesen, Karen Blixens far, utgav under pseudonymen ”Boganis”, ”Jaktbrev” 1889 och ”Nya Jaktbrev” 1892, som bl.a. handlar om jakt på tjäder och orre i Småland.

Det var mot denna bakgrund som köpmannen I.A. Larsen från Kerteminde under 1870-talet köpte en rad egendomar i Småland. Det visade sig vara en långsiktig investering, familjen Larsen är fortfarande bosatt i Småland, nu med den fjärde generationen Larsen.
Köpman Larsen var patriarken, ursprunget och den ekonomiska basen för en av Danmarks mest betydande konstnärsfamiljer, som tillsammans med sina konstnärsvänner utnyttjade de fina motiv- och jaktmöjligheter naturen erbjöd i Småland.

1880-1894
De viktigaste gårdarna var Stora och Lilla Höljeryd samt Båxhult i Långaryds socken. På Stora Höljeryd bodde i flera år I.A. Larsens svåger, konstnären Christian Eckhardt (1832-1914). Han undervisade där sin unge släkting Johannes Larsen (1867-1961) i oljemåleri under dennes somrar i Småland. Från 1892 spelar Småland en stor roll för Johannes Larsens konstnärskap och 1894 blir han känd som jägarmålaren ”Boganis” bland målarna.

1895-1904
Johannes Larsen bildar tillsammans med studiekamraterna Peter Hansen (1868-1928), Fritz Syberg (1862-1939) och Karl Schou (1870-1938) en av Danmarks mest kända och omtyckta konstnärsgrupper, Fynbomalerne. Det blir också en ”familjegrupp” när Syberg och Schou 1894 gifter sig med Peter Hansens systrar Anna och Marie. Johannes Larsen gifter sig 1898 med en väninna till systrarna, Alhed Warberg. Såväl Alhed Larsen (1872-1927) som Anna Syberg (1870-1914) var framstående konstnärer och tillsammans med Johannes Larsens syster Christine Swane (1876-1960) utgör de Fynbomalernes kvinnliga trio.
Under månadslånga målar- och jaktvistelser i Småland befäster de sju sin sammanhållning i gruppen medan familjerna växer. Christine gifter sig 1910 med den modernistiske målaren Sigurd Swane (1879-1973), som delvis ansluter sig till gruppen.

1905-1924
Köpman I.A. Larsen måste p.g.a. dålig ekonomi sälja Båxhult, den sista av de svenska skogsgårdarna. Men i realiteten är det enbart 200 ha skog som säljs, för samma dag köper sonen Johannes Larsen tillbaka egendomen med hjälp av släktingen och skulptören Ludvig Brandstrup (1861-1935). I avsaknad av skog är gården under denna period inte lika lockande som jakt- och motivvärld. Men mellan 1912 och 1918 blir det ändå flera målarperioder på Båxhult och Göingeholm i norra Skåne för Alhed och Johannes Larsen samt Christine och Sigurd Swane. Deras arbetssätt är nu tydligt präglat av modernismens framgångar. Johannes Larsen och Fritz Syberg har 1910 en stor utställning i Stockholm och hyllas som ”Danmarks Liljefors” (Larsen) och ”Danmarks Carl Larsson” (Syberg).

1925-1929
Johannes Larsen blir ensamägare till Båxhult, som genomgår en grundlig upprustning. Alhed har hälsoproblem och det visar sig att den småländska skogsluften har en välgörande verkan. Från 1925 och till sin död på hösten 1927 blir det långa och givande målarvistelser för henne och Johannes Larsen. En repris av ungdomens långa vistelser på Båxhult på 1890-talet. 1929 övertar sonen Johan Larsen driften av Båxhult och flyttar in med sin hustru Elena, dotter till målaren Peter Hansen- ytterligare en utvidgning av konstnärsgruppens familjeband.

1930-1961
Åren 1934-37 målade Christine Swane åter den småländska naturen och även klippformationerna på Kullen, som gav henne rika möjligheter att pröva ett nytt kubistiskt inspirerat landskapsmåleri. Med på målarturerna var också sonen Lars Swane (1913-2002), som blev en återkommande gäst i det småländska. För Johannes Larsen var Båxhult nu inte bara jakt och konst utan kära besök hos son och svärdotter och fyra barnbarn- det var hans andra hem. Med avbrott för andra världskriget blev det årliga vistelser på Båxhult fram till 1959. Johannes Larsen dog i sitt hem i Kerteminde i december 1961, nästan 94 år gammal.
Sonen Johan Larsen dog på Båxhult 1991 och gården övertogs av sonen Johannes Larsen. En bror Jens Larsen har återköpt granngården Höljeryd.

Utställningen och katalogen kommer att för första gången någonsin fokusera på detta något förbisedda kapitel i Fynbomalernes historia och samtidigt återknyta den konstnärliga förbindelsen mellan Småland och Fyn och då särskilt Kerteminderegionen.
Några av konstnärerna, Karl Schou och Peter Hansen har bara gästat Höljeryd och Båxhult några få gånger medan andra tillbringat åtskilliga arbetsmånader och arbetsår med den småländska skogen som motiv. Det gäller inte bara Alhed och Johannes Larsen utan också Christian Eckhardt, Christine Swane och Fritz Syberg. Dessa fem konstnärer kommer att utgöra kärnan i utställningen. Förutom på Johannes Larsenmuseet finns de ”fynska Smålandsmotiven” på flera museer, t.ex. Ålborg, Århus, Fåborg och på Statens Museum för Konst i Köpenhamn. Ett flertal verk finns i familjen Larsens ägo och andra privata samlingar. Dessutom, tror vi, att det borde finnas hittills okända verk i privat ägo i Småland. Utställningen beräknas omfatta ca 100 verk, målningar, akvareller, teckningar och skisser.

Katalogen är skriven av museumsdirektör Erland Porsmose och av kärnfysiker Jens Larsen, Höljeryd. Jens Larsen skriver med utgångspunkt i familjearkivet och egna minnen om jaktens betydelse för släkten och konsten. Erland Porsmose öppnade utställningen tillsammans med Jens Larsen.